Alla har en person som man kan lita på till 200%, Jag har min underbara vän Therese. Som jag har känt mer än halva mitt liv, det är sjukt men nu är det faktiskt 11år. Det är helt otroligt! Vi har stått upp för varandra, stöttat och hjälpt varandra, funnits där när någon av oss behövt, vi kan ringa varandra 24/7.
Våra minnen finns det nog inget som slår, vandrigen ner till sjön på ditt land, när dom hade klippt ner alla taggbuskar och lagt över stigen, och vi slet som djur för att komma över, sen när vi väl var över och hade badat kom vi på att vi skulle ta oss tillbaka. HAHA.
Och alla de här åren i skolan har ju fört med sig sina minnen. En del kan man inget annat än att skratta åt. Men så blir det väll när man är så blåsta som vi(?).
Men det bästa av allt har varit att veta att du altid har funnits där för mig när jag har behövt någon.
När vi gick i 7an eller 8an så fick jag ett brev av dig som jag har sparat, där du bl a. har skrivit att vi är som systrar, på många sett kan jag hålla med, för jag känner mig hemma hos dig och känner att jag alltid är välkommen, ni är som en extrafamilj, och att vi står så nära varann, men riktiga systrar bråkar om allt, alltid, och det gör inte vi, och dt är jag glad för, det är nog den ända anledningen till att vi inte är riktiga systrar (förutom att vi inte har samma föräldrar) men att vi inte bråkar hela tiden är väll bara ett plus! Om det är det ända som gör att vi inte är riktiga systrar så kan jag leva med det!

Du är den bästa vän man kan ha! I nöd och lust, inte ens döden kan skilja oss åt...