Jag har hittat en lägenhet som skulle passa mig perfekt! Lagom stor, ganska nära hem till pappa och till mamma, ganska nära till stan, nära till Johan, bra hyra! Ja jag vill verkligen flytta, så är det. Just nu är jag inte på att bo själv. Känner att det skulle passa mig bäst. Även om jag säkert typ alltid kommer ha någon hemma. Så nu är det bara att sätta igång att leta jobb! Ni får jättegärna säga till om ni vet något ställe som behöver folk efter sommaren. Eftersom jag redan har jobb hela sommaren. Nu kan jag ju bara typ två helgen i veckan + kvällarna. Jag vill ha mitt eget ställe, få bestämma själv hur allt ska se ut, när man ska göra alla sysslor. Jag förstår ju förståss att det är ett väldigt stort ansvar man får ta när man flyttar hemifrån, men det är det värt, jag tror att jag kan behöva det för att kunna växa upp liksom. Om man tänker efter så har jag haft det väldigt bra, när jag har tröttnat på en familj så är det bara att flytta, behöver inte betala något hemma. Nu när jag jobbar och så så har jag ju fått betala lite grejer som typ frisör, kläder, aa typ sånna saker, men det är ju det ändå, så jag har ju det väldigt bra! Men det känns som att man aldrig är riktigt "hemma", jag vet ju alltid att "om en vecka så flyttar jag igen", jag lever ju i mina väskor. Jag vet inte ens hur det känns att plocka upp allting, kläder, skor, smink m.m. och veta att det får stå där utan att jag behöver packa ner det efter några dagar igen. Jag är faktiskt väldigt trött på det. Samtidigt som jag inte vill välja vem utan mamma och pappa som jag ska bo med. Helst skulle jag vilja dela på mig, så att ena delen av mig alltid bodde hos mamma och den andra alltid hos pappa, men tyvär så funkar det ju inte riktigt så. Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig lite mer "hemma" hos pappa, men man får ju sånt sjukt dåligt samvete om man endå inte åker till mamma då när veckan är slut. Nee, det jag vill säga är att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen längre. Samtidigt som man vill göra det som känns bäst för en själv, så vill man ju inte göra någon ledsen... Jag vet ju att jag inte är ensam om det här heller, och att man ska tänka på barnen i afrika och allt vad det är, med risk för att låta självisk, men nu är det så att man inte riktigt kan jämföra problem, och det här är det som jag mår dålig av. Så en vacker dag när jag har mer i lön, och en fast tjänst då ska jag lösa det här!