Jag skriver det här mest för min egen del nu.

Man kan inte jämföra smärta och sorg och såna saker. Jag kanske mår jättedåligt över det här med Johan, medan någon annan mår dåligt för att någon nära har gått bort, men jag måste fortfarande kunna för må dåligt över det som gör mig ledsen. Det gör ont, okej! Jag jag förväntar mig inte att alla ska veta exakt vad man ska säga för att göra mig eller någon annan gladare, det är nog ingen som vet, det som räknas är att veta att man har någon som ställer upp för en i alla situationer. Man behöver oftast inte säga så mycket, huvudsaken är att man finns där. 
Och alla läker på olika sätt och har sina egna processer(vet inte hur det stavas) och måste få göra det som känns bäst för stunden.