Har kommit på att vissa stunder vill man verkligen dela med någon. Inte en vän, inte en familjemedlem, man vill dela dom med han med stort H. Vet att jag kanske kan låta lite smått desperat ibland. Men det är jag verkligen inte. Jag skulle aldrig kasta mig in i något eller klamra mig fast vid första bästa. För mig funkar det inte så. Jag tror att det "klickar" när man hittar någon det fungerar med. " när den rätta dyker upp säger hjärtat till och då får huvudet säga vad det vill" Jag vet dock att vissa saker jag gör och säger kan misstolkas rätt ordentligt. Vilket är väldigt tråkigt, för det leder sällan till något bra... Jag kanske bryr mig lite för mycket om andra ibland och då så kan väll vissa saker bli lite fel. Tyvärr. Så även om jag säger eller gör något till någon, som jag gör bara för att vara snäll, för det är faktiskt sån jag är, så känns det ibland som personen i fråga tänker typ "shit nu vill hon gifta sig.." men grejer är den att vissa grejer jag tex skulle kunna skriva i ett sms till en kille skulle jag lika gärna kunna skriva till en tjejkompis. Grejer är att det tolkas tydligen helt olika beroende på vem som läser det.. Så vad ska man göra? Kan inte folk bara förstå.. Skulle bli lite lättare då. ;) för jag tänker faktiskt inte ändra på mig förrän jag själv vill det.