Livet är ibland för kort

Livet är orättvist. I går skulle min farmor fyllt 67 år. Men för 20 år sen så gick hon bort, 47 år gammal. Vilket är alldeles för tidigt. Det finns så mycket som hon inte fick uppleva. Det känns sorgligt att vi inte ens fick lära känna henne. Jag undrar hur det hade varit om hon fortfarande fanns med oss. Även min älskade mormor gick bort alldeles för tidigt. Bara 57 år. Mitt liv hade nog varit väldigt annorlunda mot nu om min mormor och farmor fortfarande fanns här. Jag har ändå haft turen att få träffa båda dessa underbara människor. Medan min syster aldrig fick träffa sin farmor och William aldrig fick lära känna sin mormor och Eddie aldrig fick träffa henne. Nu ska jag inte sitta här och tycka synd om mig själv för flera av mina nära vänner har föräldrar som har gått bort, vilket jag inte ens skulle kunna sätta in mig i den situationen, även om jag förstår att det är hemskt. Jag tycker bara det är hemskt att det finns så fina, underbara och älskade personer som råkar ut för något så hemskt. Medan det finns personer som förstör sina liv eller till och med inte ens vill leva! Dom personerna borde uppskatta livet mer! Och ta vara på det för dom som faktiskt ville leva men inte fick.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0